"Everything had already been done; all that remained was for us to take fragments of what was to hand and combine and recombine them in ways that were meningful. A postmodern culture was one, therfore, of quotation, and viewed the world as a simulacrum" (s. 143). Min konstnärliga referens får bli just det. Att föremålet jag avbildar finns ju redan och någon annan har redan lagt ner mycket jobb på designen av den, ändå blir det konst när man gör om det, fast i överdriven skala. De bilder jag fastnar för i boken är av Haim Steinbach, Jeff Koons och Robert Groder. Framförallt det som beskrivs om Jeff Koons verk, att individens livsstil formas av hens speciella val från de massproducerade varorna som finns (s.167-8). Här tänker jag också på Andy Warhol och readymade konst, att allt kan vara konst på något sätt, även burkar med soppa. Mitt eget konstnärliga område, fotografi, har till väldigt stora delar kretsat kring makrofotografi. Jag älskar att se det lilla, lilla som finns, detaljerna som man missar vid första anblicken och vad det blir för ny bild när man går in på mikronivå och förstorar det.
Min stora telefon är ju en makrobild, fast tredimensionell. Det kanske var därför jag ville göra den? Det nya för mig var skulpterandet och det får jag fortsätta att öva på. Själva formen som sådan är ju inte avancerad, den är ganska fyrkantig och platt, men det var ändå lite utmaning i att skala upp vinklar osv och det är ju bara att fortsätta öva på andra mer avancerade former. Den var för mig tänkt att peka på svårigheten i kommunikation trots den moderna tekniken. Men i lika stor grad så underlättar den såklart kommunikation och det är väl just det här dubbla som jag nu funderar över, och när den ena eller andra sidan dominerar. Till min hjälp i detta området bad jag sjuorna skriva ner lite tankar om mobilens för- och nackdelar och bland de tankarna kommer b.l.a följande fram:
Positivt:
* Man kan ta kontakt med folk
* Man kan träffa nya vänner
Negativt.
* Man blir beroende
* Man pratar inte med folk i verkligheten, utan på mobilen.
(Tjej, 13 år)
Positivt:
* Man kan ringa om man behöver hjälp
* Hålla kontakt med folk
* Lyssna på musik
* ta kort
Negativt:
* Folk blir osociala
* man kan ha privat information på mobilen, och nån kan ta ens mobil och se det
* Dom går lätt sönder
(Tjej, 13 år)
Positivt:
* Man kan komma i kontakt om man behöver hjälp eller bli hämtad.
* Om man har tråkigt kan man spela spel. Man kan ordna nåt med kompisar.
Negativt:
*Man blir beroende
* Man blir osocial
* Måste göra nåt på den
(Kille, 13 år)
Och såhär fortsätter det. I princip alla skrev att man både får mer kontakt men också får mindre kontakt "på riktigt"... Vad säger detta om barns förmåga att analysera? Ganska mycket tycker jag. Vi ser också att det inte är alldeles oproblematiskt och att detta med mobiler osv inte är alltid helt lätt och att barnen vet detta, att de tänker kring detta. Konsten, en process där man bygger och förstorar upp det vanliga, förstorar det som finns mitt ibland oss kan ge oss nya tankar, nya insikter och något att fästa en diskussion kring.
Processen för mig har varit att jag fått större insikt och fått höra fler kommentarer som jag inte trodde jag skulle få. När jag pysslat med telefonen har det kommit förbi elever och spontant startat en konversation, vi har pratat om bra & dåligt och ditt & datt. Inget nytt att man möter elever i sig eller pratar om allt möjligt med dem, men nu har vi liksom haft en punkt att starta vid automatiskt och jag tror att man kan fokusera tankar kring ett möte runt telefonen. Kanske får den åka på turne i klasserna när de ska vara med och skriva sina nya trivselregler? Kanske kan den vara med som konversationsstartare för de tystlåtna eleverna i små grupper där man kan diskutera livsstilsfrågor i samhällskunskapen? Konsten som verktyg.
Varför har jag gjort detta? Att förstora det som är mitt ibland oss, det normala och vardagliga och fästa lite extra uppmärksamhet på det är ju ett bra sätt att reflektera över sina val och hur vårt liv fungerar. Men detta behöver ju inte bara göras med ord - det kan ju lika väl vara med konst. Skulptur, målning vad som helst bara det får komma fram och ta plats.
De val jag har fått göra och hur jag gjort är dels vad jag skulle skulptera. Jag hade två-tre olika alternativ på hur jag skulle gestalta hatkärlek. Det fick bli mobilen dels p.g.a att jag vill ha ett "dött ting", ville inte symbolisera hatkärlek mellan personer...sen var det bara att välja den sak som på ett bra sätt får mig att känna en slags hatkärlek, en dualism. Val rent tekniskt har varit att hur jag skulle färga modellen. Sprayfärg var inte så bra, det gick åt en hel burk till baksidan och sidorna och det blev ändå inte bra, fick bli att måla färdigt med goachefärg och det var meckigt då också. Frigoliten fnasar sönder ibland och det finns gott om små skrymslen och vrår som färgen rinner ner i istället för att täcka ytan. I övrigt ett ganska trevligt material att jobba med. Ska skaffa nån slags värmetrådsskärare att dela med istället för kniv & såg, det smular ganska mycket. Finslipade vinklar osv gjorde jag med grovt sandpapper. När själva telefonen var klar lät jag ett gäng elever i åk 8 göra apparna. De blev jätteglada över det och tyckte det var fantastikt att sitta och göra förstorade appar till en jättetelefon, de samsades om vem som skulle göra vilken app och det bara rasslade till så var det klart, energin höjdes definitivt. Man kan arbeta vidare med att t.e.x eleverna får gestalta sina tankar kring olika områden genom att göra en fiktiv app för det, fästa den på telefonen och behandla dem en efter en, en slags tankekarta kanske? Igår fick de göra en extrastor app med "8K" på och så sätter vi upp den i deras klassrum sen. När jag berättade att de också skulle få skulptera i t.e.x frigolit nästa termin kändes det definitvt som att det blir en hit. Undrar vad de väljer att gestalta?
